Linda, du ska veta att jag tänker på dig. Du är en sån fin person och du ligger mig varmt om hjärtat. Jag hoppas allt kommer bli bra, att allt kommer fixa sig. Och jag hoppas att du vet hur mycket du betyder för mig än om jag kanske inte visar det så superbra..

Första gången vi träffades var när jag var på PRASO på skolan, mitt första intryck av dig var att du var en väldigt rolig och pratglad person! Men eftersom att jag skulle börja ettan och du i trean trodde jag aldrig att vi skulle kunna bli såna vänner som vi är. Sen började skolan, vi pratade typ aldrig, men såklart brukade jag sitta och tjuvlyssna på dig och dina klasskompisar och skratta för mig själv när ni sa något roligt. På elevråden vi var på brukade jag inte säga nånting till dig heller, du gick ju i trean för tusingen, haha! Men sen när du hade börjat prata med Oliver så började det gå vägen, då kunde jag ju lägga in mina kommentarer, än fast vi inte kände varandra! Sen har det ju bara blivit bättre och bättre, vi är ju vänner nu! Och jag är otroligt glad över att jag kan kalla dig min vän.

Jag har säkert missat nåt, men jag hoppas du förstår det stora hela!