Han fick min värld att snurra igång igen, efter så länge som den stått still så kändes det så främmande. Hans stora tindrande ögon och hans snälla, men samtidigt mystiska leende fick mig på fall direkt. Fjärilarna i min mage dammade av sina vingar och började fladdra omkring där inne igen. Det var inte samma fladder som någon gång förut. Jag kände mig vilsen men samtidigt som att jag var på rätt väg, visste inte vad som hände. Han fick mig att öppna ögonen för en helt ny värld, med helt nya möjligheter. Jag visste inte om han såg hur min puls att öka varje gång han log eller pratade med mig.

Jag klev upp på mornarna för att få träffa honom, han var min anledning till att gå till sängs på kvällen och kliva upp på morgonen. Var han inte där så blev mina dagar så mycket längre och deppiga. Men när han var där och jag såg honom sittandes i soffan längst bort i hörnet med de andra killarna ur klassen, så vaknade fjärilarna i min mage till liv igen. De fick jobba hårt nu, flaxa omkring i min mage som aldrig förr. Ibland gjorde det till och med ont i magen för att det pirrade så innerligt i den.

Jag ville att han skulle vara den killen som jag kunde slösa bort fredagskvällar med, han som skulle värma mig när jag frös, han som skulle avbryta mig när jag pratade med kyssar, han som skulle komma ihåg de små sakerna… Jag ville att han skulle vara min och jag ville vara hans. Jag lovade mig själv att aldrig släppa taget om honom, om jag till sist skulle lyckas få honom.