Tunna personer blir jätteofta utpekade. Det har hänt mig några gånger att folk har "skrikit" anorexi-barn efter mig, eller sagt det rakt i ansiktet på mig. Och jag tror att många andra personer som läser det här känner igen sig, i alla fall till viss del kanske. Vissa kanske tar det som en komplimang när andra, som jag, tar det som en förolämpning. Jag vill ogärna bli kallad sjukligt smal eller liknande, men det är ju okej sålänge ingen kallar mig fet, eller hur!? ... Att kalla någon fet är lika fel som att kalla någon ett anorexi-barn. Inte okej någonstans. Nog har jag kallat folk feta/sjukt smala, jag är inte perfekt, det är jag verkligen inte. Men det var mer förut, nu har jag faktiskt mognat och inser hur fel saker och ting kan vara. Men jag säger det igen; jag är inte perfekt.

Jag har inte skrivit nånting om hur det går för mig att gå upp i vikt på ett riktigt bra tag. Och jag kan ju informera er om att det inte går bra alls. 

Jag har fått mina näringsdrycker, jag ska egentligen dricka dem utöver lunch & middag och kanske ibland en extra på kvällen. Då skulle jag få i mig mellan 1600 - 2400 kalorier extra varje dag, om jag inte missar nån någon gång såklart. På en månad ska jag ha fått i mig 24000 kalorier extra. 
Fast då kommer vi ju till de att jag inte dricker dem så ofta som jag ska göra. De är goda och är bra för mig, men någonstans tar det stopp. Jag har inte sagt nånting till min dietist om att jag inte dricker dem, utan att jag dricker dem som jag ska och så. Jag vet att jag borde göra det, men det tar emot på något sett. Jag vill ju inte göra någon besviken.

Var hos min dietist för en vecka sen, om jag minns rätt. Sen jag var där sist hade jag gått ner ett kilo, istället för att gå upp 2 kg som jag egentligen borde ha gjort. Konstigt tyckte hon och jag höll ju bara med, såklart. Men ja, jag vet väl varför jag inte gått upp nåt. Jag har inte slutat äta, utan jag äter som jag gjorde före jag fick näringsdryckerna. Jag vet inte om det är därför jag gått ner i vikt igen, eller om det är för nåt annat.

Jag har slutat gå till psykologen, vilket resulterat i att jag fått massa räkningar på uteblivna tider. Så nu går jag inte till mina KBT möten längre. Vet inte varför jag inte gick dit, kanske var för att jag inte tycke jag hade tid, eller kanske för att jag inte tyckte att han jag pratade med hjälpte? Jag vet inte. Psykologen jag gick hos gick mig bara på nerverna. Kan inte förklara hur han är, man måste ha träffat han för att förstå hur han är.

Jag gruvar mig lite inför sommaren faktiskt. Eftersom då har man ju på sig linnen, shorts, bikini och allt de där. Visst är det skönt med sommar och det är ju den bästa årstiden, men jag har aldrig tyckt om att vara så 'lite' klädd. Inte för att jag visar mycket hud eller så, utan mer för att jag måste visa mina beniga armar och ben. Armarna är värst enligt mig, de är bara så beniga och jag skulle typ kunna sticka hål på någon med mina armbågar.