5 kilo kärlek
DATUM 2012-05-11 - TID 17:44:26
HELT OSMINKAD OCH OFIXAD :D
Sen i april har jag gått upp 5 kilo, det är helt sjukt! Har märkt att kläderna sitter liiite tightare, men inte så mycket. Men när jag ställde mig på vågen så blev jag faktiskt lite chockad! Om det fortsätter såhär så kommer jag klå mitt personliga rekord! Väger 47kg nu, och det är det mesta jag vägt någonsin, och jag siktar på minst 58kg! Håll tummarna!
Thin, thinner, thinnest
DATUM 2012-04-07 - TID 19:55:57
Tunna personer blir jätteofta utpekade. Det har hänt mig några gånger att folk har "skrikit" anorexi-barn efter mig, eller sagt det rakt i ansiktet på mig. Och jag tror att många andra personer som läser det här känner igen sig, i alla fall till viss del kanske. Vissa kanske tar det som en komplimang när andra, som jag, tar det som en förolämpning. Jag vill ogärna bli kallad sjukligt smal eller liknande, men det är ju okej sålänge ingen kallar mig fet, eller hur!? ... Att kalla någon fet är lika fel som att kalla någon ett anorexi-barn. Inte okej någonstans. Nog har jag kallat folk feta/sjukt smala, jag är inte perfekt, det är jag verkligen inte. Men det var mer förut, nu har jag faktiskt mognat och inser hur fel saker och ting kan vara. Men jag säger det igen; jag är inte perfekt.
Jag har inte skrivit nånting om hur det går för mig att gå upp i vikt på ett riktigt bra tag. Och jag kan ju informera er om att det inte går bra alls.
Jag har fått mina näringsdrycker, jag ska egentligen dricka dem utöver lunch & middag och kanske ibland en extra på kvällen. Då skulle jag få i mig mellan 1600 - 2400 kalorier extra varje dag, om jag inte missar nån någon gång såklart. På en månad ska jag ha fått i mig 24000 kalorier extra.
Fast då kommer vi ju till de att jag inte dricker dem så ofta som jag ska göra. De är goda och är bra för mig, men någonstans tar det stopp. Jag har inte sagt nånting till min dietist om att jag inte dricker dem, utan att jag dricker dem som jag ska och så. Jag vet att jag borde göra det, men det tar emot på något sett. Jag vill ju inte göra någon besviken.
Var hos min dietist för en vecka sen, om jag minns rätt. Sen jag var där sist hade jag gått ner ett kilo, istället för att gå upp 2 kg som jag egentligen borde ha gjort. Konstigt tyckte hon och jag höll ju bara med, såklart. Men ja, jag vet väl varför jag inte gått upp nåt. Jag har inte slutat äta, utan jag äter som jag gjorde före jag fick näringsdryckerna. Jag vet inte om det är därför jag gått ner i vikt igen, eller om det är för nåt annat.
Jag har slutat gå till psykologen, vilket resulterat i att jag fått massa räkningar på uteblivna tider. Så nu går jag inte till mina KBT möten längre. Vet inte varför jag inte gick dit, kanske var för att jag inte tycke jag hade tid, eller kanske för att jag inte tyckte att han jag pratade med hjälpte? Jag vet inte. Psykologen jag gick hos gick mig bara på nerverna. Kan inte förklara hur han är, man måste ha träffat han för att förstå hur han är.
Jag gruvar mig lite inför sommaren faktiskt. Eftersom då har man ju på sig linnen, shorts, bikini och allt de där. Visst är det skönt med sommar och det är ju den bästa årstiden, men jag har aldrig tyckt om att vara så 'lite' klädd. Inte för att jag visar mycket hud eller så, utan mer för att jag måste visa mina beniga armar och ben. Armarna är värst enligt mig, de är bara så beniga och jag skulle typ kunna sticka hål på någon med mina armbågar.
Svar på tal!
DATUM 2011-12-03 - TID 13:56:13
Arkivbild.
"Hej
Jag skulle också vilja gå upp i vikt men utan att äta näringsdrycker. jag tycker det är viktigt att äta hälsosamt och undrar om du har några tips till mig? tack för en bra blogg"
Jag är väldig ohälsosam, så jag har inte nån riktig koll på vad man ska äta för att äta nyttigt etc, tyvärr. Jag äter mycket fet mat, massvis med godis, dricka, kakor, snabbmat och sånt. Såklart äter jag inte bara sån mat, utan jag äter det som serveras hemma/på skolan, men jag tänker inte så mycket alls på vad jag ska äta för att vara så nyttig som möjlig. Jag äter för att försöka gå upp i vikt, jag har mycket smör och grädde i maten jag själv lagar och jag försöker bara äta så mycket fett som möjligt. Vet inte riktigt om detta var det svar du ville ha, men hoppas det hjälpte lite i alla fall..!
En uppföljare. Skinn och ben
DATUM 2011-10-19 - TID 20:28:50
Har gjort en ny kategori nu, viktökning. Jag tänkte berätta lite om hur jag ska försöka (och klara!!) att gå upp i vikt.
Som jag berättade för ett tag sen så skulle jag ju fara till vårdcentralen och kolla hur det låg till med min vikt. Jag for dit på måndagen första gången och läkaren frågade massvis med frågor. Första frågan, som väldigt många ställt till mig, var "Är det här något medvetet?". Ja eller hur, för då skulle jag ju verkligen gå och söka hjälp för att gå upp i vikt. Nej, det är inte något medvetet. Jag svälter mig inte, jag räknar inte kalorier, jag tränar inte för att få bort allt fett på min kropp. Sedan när hon äntligen förstod att det inte var medvetet så började hon fråga massa andra frågor, mest vanliga frågor som alla läkare ställer vad man än behöver hjälp med och så. Hon tog blodtrycket på mig, lite lågt var det, men inte alls farligt lågt. Sen blev jag skickad till labbet för att ta blodprov och väga/mäta mig. Sen blev jag hemskickad och de sa att de skulle ringa när de fått tillbaka proverna. Jag tänkte att då kommer det säkert ta nån vecka, för det brukar det göra med det mesta här i livet. "Vi ringer så fort vi vet." Så kan de ringa typ 3 veckor senare när problemet är över. Men i alla fall!
På onsdagen ringde läkaren till mig och sa att hon ville att jag skulle komma redan nästa dag, för hon ville att jag skulle göra ett EKG för att kolla hur mitt hjärta mådde. För på proverna var det inget fel, förutom att jag hade lite för lite vita blodkroppar - men inget allvarligt. Men hon sa att det kanske kunde vara fel på hjärtat, eller inte fel på hjärtat, men att det var för mycket/lite av nånting där. Minns inte riktigt.
Nästa dag gick jag dit och gjorde ett EKG, det var inget fel med hjärtat utan jag hade bra och fin puls. Så när jag trodde vi var klara sa hon att jag skulle följa med henne för att vi skulle träffa en kurator och prata lite. Jag följde med henne in till ett lugnt rum och man såg verkligen att det var ett rum tänkt för att prata med en kurator i, om ni förstår. Dämpad belysning, mjuka färger på väggarna, mjuka stolar och tända ljus. (Oh god, låter som värsta sex-rummet nu när jag beskriver det...)
Efter ett tag så kom kuratorn in och vi började prata. Orkar inte gå in på detaljer där för det var så mycket vi pratade om. Men i alla fall så kom vi fram till att jag skulle få testa en diet i en månad. Ska få en näringsdryck och ett eget rum att äta lunch i på skolan. För det vi kom fram till var att jag var för stressad när jag åt, och banne mig så är det ju sant. Har aldrig tänkt på det förut, men jo, det stämmer nog! Plus att jag krympt min magsäck eftersom jag oftast kan äta några tuggor sen bli mätt, men ibland äter jag som en häst. (Gnägg!) Oliver bara skrattade när jag berättade det. "Du är då den minst stressade personen jag vet när det gäller att äta!" För jag äter verkligen segt. Men det är inte det att jag är stressad så att jag kastar i mig maten så snabbt som möjligt, utan det är det att jag äter så sakta så att alla hinner bli klar innan mig. De börjar gå från bordet, stå och vänta på mig, tjata på mig. "Är du inte klar nån gång?" Jag blir stressad, väldigt stressad. Så det blir ofta så att jag lämnar mat. Särskilt i skolan.
Kommer även få gå på kongiktiv beteende terapi. Vet ni inte vad det är så googla på det.
Kommer inte den här dieten och terapin funka så kommer de klassa det som en ätstörning. Då kommer BUP bli inblandad och jag kommer måsta få speciell behandling. Så jag ska verkligen försöka att ge gärnet och äta upp mig, för jag vill inte bli en tjej klassad med ätstörning. Känner mig faktiskt jättemotiverad!
Nu ska jag gå upp i vikt! Kommer nog vara svårt, men lättare med näringsdrycken hoppas jag! Tänkte sätta upp ett mål också. Jag ska gå upp minst 10kg innan jag fyller arton! Det är åtta månader.
Vet inte riktigt om 10kg är för lite eller för mycket att sätta som mål på åtta månader, men man måste ju börja nånstans!
Kommer även få gå på kongiktiv beteende terapi. Vet ni inte vad det är så googla på det.
Kommer inte den här dieten och terapin funka så kommer de klassa det som en ätstörning. Då kommer BUP bli inblandad och jag kommer måsta få speciell behandling. Så jag ska verkligen försöka att ge gärnet och äta upp mig, för jag vill inte bli en tjej klassad med ätstörning. Känner mig faktiskt jättemotiverad!
Nu ska jag gå upp i vikt! Kommer nog vara svårt, men lättare med näringsdrycken hoppas jag! Tänkte sätta upp ett mål också. Jag ska gå upp minst 10kg innan jag fyller arton! Det är åtta månader.
Vet inte riktigt om 10kg är för lite eller för mycket att sätta som mål på åtta månader, men man måste ju börja nånstans!
"Du är jättesmal, brukar du spy upp maten?"
DATUM 2011-10-09 - TID 17:42:23
Ja, jag är jättesmal. Nej, jag brukar inte spy upp maten. Jag har ingen ätstörning alls. Jag är smal och har alltid varit smal. Min släkt är inte särskilt smal. Jag är väldigt, väldigt smal. Jag skulle hur gärna som helst vilja gå upp minst 20 kg. Jag skulle inte se tjock ut om jag gick upp 20 kg, jag skulle inte må dåligt över min kropp, jag skulle bara bli glad och få en hälsosammare kropp.
Jag oroar mig för min vikt, det har jag aldrig gjort förut. Folk i min omgivning oroar sig för min vikt. Jag har inget problem med att folk oroar sig, känns väl mest skönt att någon bryr sig, kanske. Men ibland kan det bli jobbigt, särskilt om de bryr sig för mycket. Eller folk som inte förstår att jag kan ta illa upp. Folk tänker väl lite annorlunda när det är någon som är för smal. Skulle jag ha varit överviktig skulle folk nog inte säga saker lika ofta. Folk kanske tror att de kan säga mer saker bara för att jag är smal, saker så som: "Du är äckligt smal, Kajsa." "Kajsa du måste gå upp i vikt, du är för smal!" Jamen vad trevligt att jag är äcklig i era ögon, och än hur mycket jag äter och försöker gå upp i vikt så händer ingenting. Jag kan ha ett helt gräddpaket av den högsta fetthalten i allt jag äter men inget skulle hända. Folk som säger att jag måste gå upp i vikt tror tydligen att det är det enklaste som finns. Jag vet att det säkert finns miljoner tjejer som skulle vilja ha det som jag har, kunna äta hur mycket som helst men inte gå upp i vikt. För mig är det ett problem, för andra är det... en "lösning"?
Innan sommarlovet vägde jag 47 kg. Vet ni hur glad jag var över det? Vet ni hur stolt jag var över mig själv? Jag har aldrig vägt så "mycket" förut i hela mitt liv! På sommarlovet har jag ätit massvis med mat, jag har rört på mig, ätit både nyttigt och onyttigt. Så jag tyckte det var konstigt när jag gick in på min rektors kontor och fick höra: "Kajsa, jag är orolig för dig. Du har magrat så mycket sen sommarlovet började. Skulle du kunna gå till skolsköterskan, för min skull?"
Jaha, tänkte jag. Jag har inte märkt nån skillnad sen sommarlovet. Men jag sa att jag skulle gå till skolsköterskan och kolla med henne. När jag väl kom dit var det en ny skolsköterska som jag inte sett förut och jag fick bemötandet: "Hej! Du måste vara Kajsa! .. Oj du är verkligen smal."
Okej, visst, för nya personer ser jag säkert super super smal ut men det där var inte ett trevligt bemötande tycker jag. I alla fall så vägde hon mig och jag trodde inte mina ögon när jag såg att vågen visade 43 kg. Vi pratade lite granna och bestämde en tid om två veckor så att hon skulle kunna kolla hur det var med vikten då. Så jag bestämde mig för att äta ännu mer än vad jag brukar och verkligen försöka gå upp i vikt för att inte få ett negativt bemötande, igen.
Jag började tänka på om jag själv märkt nån skillnad på min kropp att jag tappat vikt, och mycket riktigt. Jag har märkt hur mina ben är mer synliga, hur mycket energi jag "tappat" och hur små mina bröst har blivit. Nu kommer jag att låta jättefixerad av mina bröst, men.. Det känns inte kul att mina bröst har blivit mindre. Jag har alltid varit nöjd med hur jag sett ut, men nu när jag själv märkt att jag gått ner i vikt så är jag inte nöjd längre. Det är inte bara med brösten, det har med hela min kropp att göra. När jag sitter på ett hårt underlag tar det kanske 5-10 minuter innan det börjar göra ont. Det gör ont att sitta på stolar, på golvet, på parkbänkar. Det är inte bra. Jag är så smal så jag inte ens kan sitta ner utan att det gör ont.
Jaha, tänkte jag. Jag har inte märkt nån skillnad sen sommarlovet. Men jag sa att jag skulle gå till skolsköterskan och kolla med henne. När jag väl kom dit var det en ny skolsköterska som jag inte sett förut och jag fick bemötandet: "Hej! Du måste vara Kajsa! .. Oj du är verkligen smal."
Okej, visst, för nya personer ser jag säkert super super smal ut men det där var inte ett trevligt bemötande tycker jag. I alla fall så vägde hon mig och jag trodde inte mina ögon när jag såg att vågen visade 43 kg. Vi pratade lite granna och bestämde en tid om två veckor så att hon skulle kunna kolla hur det var med vikten då. Så jag bestämde mig för att äta ännu mer än vad jag brukar och verkligen försöka gå upp i vikt för att inte få ett negativt bemötande, igen.
Jag började tänka på om jag själv märkt nån skillnad på min kropp att jag tappat vikt, och mycket riktigt. Jag har märkt hur mina ben är mer synliga, hur mycket energi jag "tappat" och hur små mina bröst har blivit. Nu kommer jag att låta jättefixerad av mina bröst, men.. Det känns inte kul att mina bröst har blivit mindre. Jag har alltid varit nöjd med hur jag sett ut, men nu när jag själv märkt att jag gått ner i vikt så är jag inte nöjd längre. Det är inte bara med brösten, det har med hela min kropp att göra. När jag sitter på ett hårt underlag tar det kanske 5-10 minuter innan det börjar göra ont. Det gör ont att sitta på stolar, på golvet, på parkbänkar. Det är inte bra. Jag är så smal så jag inte ens kan sitta ner utan att det gör ont.
Efter två veckor kom jag tillbaka, och fick då ställa mig på vågen än en gång. 42 kg. Hur är detta ens möjligt!?
Imorgon har jag fått en tid hos vårdcentralen. Jag ska fara dit och ta massa prover, för att se om det är fel på nånting. Min pappa tror att det kan vara halsmandlarna, eftersom det ligger i släkten. Min skolsköterska sa att det kanske var fel på.. Jag vet inte vad det hette, kanske var det halsmandlarna hon sa också. Jag minns inte. Men hur som helst så ska jag fara dit och kolla upp mig. Jag hoppas verkligen att det är nåt fel på mig, hur sjukt det än låter. Men om det skulle vara det, så skulle jag kunna få medicin för det och förhoppningsvis gå upp i vikt.
Jag blir så ledsen och arg när folk säger saker som att jag inte se "nyttig" ut, eller att jag är äckligt smal, eller kanske till och med att jag är ett anorexiabarn. Bara för att jag är smal har ingen rätten att säga såna saker. Jag tar inte illa upp om någon säger "Oj, vad smal du är", utan det är just de där extra "tilläggen" så som "äckligt", "ohälsosam", "ätstörningar" etcetc.
Tänk efter, sätt er i min sits, skulle det vara kul för dig om nån sa såna saker till dig? En del tänker inte på det säkert. "Det är fint att vara smal, det är inget fel om jag säger såhär, hon tar det säkert som en komplimang."
Tänker efter innan ni slänger ut saker ur er.
Imorgon har jag fått en tid hos vårdcentralen. Jag ska fara dit och ta massa prover, för att se om det är fel på nånting. Min pappa tror att det kan vara halsmandlarna, eftersom det ligger i släkten. Min skolsköterska sa att det kanske var fel på.. Jag vet inte vad det hette, kanske var det halsmandlarna hon sa också. Jag minns inte. Men hur som helst så ska jag fara dit och kolla upp mig. Jag hoppas verkligen att det är nåt fel på mig, hur sjukt det än låter. Men om det skulle vara det, så skulle jag kunna få medicin för det och förhoppningsvis gå upp i vikt.
Jag blir så ledsen och arg när folk säger saker som att jag inte se "nyttig" ut, eller att jag är äckligt smal, eller kanske till och med att jag är ett anorexiabarn. Bara för att jag är smal har ingen rätten att säga såna saker. Jag tar inte illa upp om någon säger "Oj, vad smal du är", utan det är just de där extra "tilläggen" så som "äckligt", "ohälsosam", "ätstörningar" etcetc.
Tänk efter, sätt er i min sits, skulle det vara kul för dig om nån sa såna saker till dig? En del tänker inte på det säkert. "Det är fint att vara smal, det är inget fel om jag säger såhär, hon tar det säkert som en komplimang."
Tänker efter innan ni slänger ut saker ur er.